Bonusmaterialet från Peter Lindberg

En idé jag fick i februari; ett barnprogram i TED-format.

Tänker på den då och då. Nu igen då jag stod och diskade. Jag tänkte också på hur jag och dottern (åtta år) såg dokumentären om Roy Andersson som visades på K Special nyligen. Den fängslade både mig och henne.

Det jag menade med ”kan prata med barn” hade inget att göra med att sänka sig till deras nivå, för det behöver man inte. Däremot krävs det ett lite annat tilltal för att hålla uppe intresset. Annat på det sättet att man portionerar annorlunda, tajmar annorlunda.

Jag var inte heller ute efter utbildning. Jag tror inte jag gillar antagandena bakom uttrycket ”utbildning”. Min uppfattning är att lusten att lära finns där från början. Och genom åren har det vi kallar utbildning tagit kål på en jävla massa lust att lära.

TED för mig är inte utbildning. Det är att någon med passion för något ställer sig upp och berättar lite om detta något.

Det här barnprogrammet skulle vara exakt det. Berättelser om passioner till individer med stor nyfikenhet. Det enda man skulle behöva göra är att göra lite annorlunda antaganden om sin publik än om det gällde vuxna. Men inte så annorlunda som många verkar tro.

Skulle det genomföras tror jag vi skulle få se ett program som skulle engagera människor mellan 6–7 och 100.

Fick för en tid sedan ett set dominobrickor från den holländska ostaffären. Har spelat traditionell domino senaste dagarna – på Wikipedia läser jag att den varianten kallas ’Draw’ – men i dag ville vi prova något nytt.

Roligast var en variant kallad ’Chicken foot’. Hittar inget svenskt namn på den men vi kallade den ’Hönsfot’.

Är man två spelare blandar man brickorna och delar ut sju var. Resten ligger kvar på bordet med baksidan upp.

Först ska en ’dubbelbricka’ läggas, dvs en med samma valör på båda sidorna. Den spelare som har högst sådan börjar. Vi spelade med ett set om 28 brickor, där högsta valören är 6; ett sådant set kallas Double-6 på engelska.

Första omgången bygger man ett kors med brickor som på ena sidan har samma valör som den första dubbelbrickan.

Därefter kan man börja bygga hönsfötter. För det krävs en dubbelbricka i samma valör som någon av de yttersta valörerna på benen.

När en hönsfot är påbörjad måste motspelaren fortsätta på den. Kan man inte plockar man upp en gång från högen. Kan man inte då heller får man passa.

När en hönsfot är avslutad kan man påbörja en ny på något av de andra benen. Man kan också bygga en ny hönsfot på en klo.

Här är jag lite osäker på reglerna. Vi körde i alla fall på att man kunde bygga vidare rakt på ben eller klor om man saknade dubbelbricka. Man skulle i så fall endast behöva plocka upp när en hönsfot är påbörjad och man inte har en bricka med samma valör som ’ankeln’. Det känns hur som helst som det fungerar.

Vinner gör den som först får slut på sina brickor. Eller om båda har brickor kvar men inte kan lägga (och det inte finns kvar brickor på bordet) så vinner den med lägst antal prickar på kvarvarande brickor.

Vi spelade fler rundor och förde poäng, så att vinnaren får förlorarens antal prickar som poäng, med avdrag för prickar på eventuella egna brickor.

(Bilder från Wikipedia under Creative Commons-licens.)