Bonusmaterialet från Peter Lindberg

En idé jag fick i februari; ett barnprogram i TED-format.

Tänker på den då och då. Nu igen då jag stod och diskade. Jag tänkte också på hur jag och dottern (åtta år) såg dokumentären om Roy Andersson som visades på K Special nyligen. Den fängslade både mig och henne.

Det jag menade med ”kan prata med barn” hade inget att göra med att sänka sig till deras nivå, för det behöver man inte. Däremot krävs det ett lite annat tilltal för att hålla uppe intresset. Annat på det sättet att man portionerar annorlunda, tajmar annorlunda.

Jag var inte heller ute efter utbildning. Jag tror inte jag gillar antagandena bakom uttrycket ”utbildning”. Min uppfattning är att lusten att lära finns där från början. Och genom åren har det vi kallar utbildning tagit kål på en jävla massa lust att lära.

TED för mig är inte utbildning. Det är att någon med passion för något ställer sig upp och berättar lite om detta något.

Det här barnprogrammet skulle vara exakt det. Berättelser om passioner till individer med stor nyfikenhet. Det enda man skulle behöva göra är att göra lite annorlunda antaganden om sin publik än om det gällde vuxna. Men inte så annorlunda som många verkar tro.

Skulle det genomföras tror jag vi skulle få se ett program som skulle engagera människor mellan 6–7 och 100.