Nu var det länge sedan jag såg filmen, men många gånger efteråt har jag tänkt på hur flera i filmen menade att det är omöjligt att misslyckas med Helvetica och att det därför är det mest demokratiska typsnittet.
Samtidigt var det någon eller några i filmen som var av motsatt uppfattning, att Helvetica är ett bra typsnitt endast i händerna på den som vet hur man handskas med det. Att det är svårt att få det rätt.
Jag såg filmen på en fullsatt biografen Park. Efteråt en paneldiskussion där någon sa att Helvetica är lika kontroversiellt som Comic Sans.
Sedan sa Massimo Vignelli i filmen att det bara finns tre riktigt bra typsnitt. Att Helvetica var ett av dem framgick, men han nämnde inte de andra två typsnitten. Någon i panelen, Christopher tror jag han hette, hade arbetat för Vignelli och gissade att de andra var Bodoni och Futura.
