Bonusmaterialet från Peter Lindberg

Nu var det länge sedan jag såg filmen, men många gånger efteråt har jag tänkt på hur flera i filmen menade att det är omöjligt att misslyckas med Helvetica och att det därför är det mest demokratiska typsnittet.

Samtidigt var det någon eller några i filmen som var av motsatt uppfattning, att Helvetica är ett bra typsnitt endast i händerna på den som vet hur man handskas med det. Att det är svårt att få det rätt.

Jag såg filmen på en fullsatt biografen Park. Efteråt en paneldiskussion där någon sa att Helvetica är lika kontroversiellt som Comic Sans.

Sedan sa Massimo Vignelli i filmen att det bara finns tre riktigt bra typsnitt. Att Helvetica var ett av dem framgick, men han nämnde inte de andra två typsnitten. Någon i panelen, Christopher tror jag han hette, hade arbetat för Vignelli och gissade att de andra var Bodoni och Futura.

Gjorde lite research över huruvida konstmuseer världen över tillåter att du som besökare fotograferar utställningarna.

De flesta som tillåter fotografering utesluter de tillfälliga utställningarna eller förbehåller sig rätten att göra det, dvs att du får fotografera fritt i de permanenta utställningarna.

Genomgående är att man inte tillåter fotografi med blixt.

De jag kunde hitta som tillåter fotografering på dessa premisser är MoMA i New York, SFMOMA i San Francisco, Louvren i Paris, Getty Center i Los Angeles, Art Institute of Chicago, National Gallery of Art i Washington DC och British Museum.

Sedan tidigare visste jag att Louisiana i Danmark har dessa regler. Och på Twitter fick jag tips om att moderna museet i Berlin tillåter fotografi och att konstmuseet i Denver har en displayvägg där besökarbilder från Flickr visas.

Apropå Flickr har MoMA en egen Flickr-grupp och SFMOMA har nyligen börjat visa besökarbilder från Flickr på sin blogg.

De som inte tillåter fotografi av de jag undersökte är Prado i Madrid, Rijksmuseum i Amsterdam och Guggenheim i New York.

Och Eremitaget i St Petersburg kräver att du köper ett tillstånd.

(via moleitau)

Eames LTR. En dag ska jag ha tänkt ut en plats för ett sånt här.

Vad jag tycker om Svenskt Skolfoto

Gnällde på Twitter om Svenskt Skolfotos metoder. En sammanfattning över varför jag ogillar dem:

  • Att deras upplägg går ut på att alla alternativ till att beställa hela paketet bilder ska vara så krångligt att man inte bekymrar sig.
  • Detta uppnår de genom att inte skriva något i pappersutskicket om vad det kostar att bara beställa enstaka bilder. För det behöver man logga in på deras sajt.
  • Om man vill beställa enskilda bilder så sker det genom att man beställer hem ett av de fyra bildpaketen ”till påseende” – och sedan returnerar de man inte vill ha. (Det går alltså inte att enbart få skickat till sig de format man vill ha.)
  • Om man väljer enskilda bilder så fungerar det så att man kan behålla enstaka av de helbilder och bildkartor som ingår i valt bildpaket. Och i fallet bildkartor kan du antingen behålla hela eller klippa itu på mitten och behålla halva.
  • På sajten anges för varje bildkarta priset för hela kartan eller halva, om man klickar in på bildpaketen och ser vad de innehåller.

Om Svenskt Skolfoto skulle försvara det här upplägget är jag säker på att de skulle säga saker som att man ”i lugn och ro i hemmet” kan titta på bilderna och välja de man tycker bäst om. Och att man har gjort det enkelt för köparen genom att erbjuda fyra särskilt framtagna paket osv.

Mats Svegfors listar parisböcker i dagens SvD: Ernest Hemingway, ’En fest för livet’; Sylvia Beach, ’Shakespeare and company’; Stig Claesson, ’Efter oss syndafloden’; Philippe Delerm, ’Det hade regnat hela söndagen’.

Bara flaskan vill att jag vill ha den (via Dezeen).

Från Joseph Pines TED-föreläsning om vad kunder vill ha.
Pieter Ten Hoopen, Kitezh (såg på Galleri Kontrast & gillade ljuset, vilket inte riktigt kommer till sin rätt här).

Pieter Ten Hoopen, Kitezh (såg på Galleri Kontrast & gillade ljuset, vilket inte riktigt kommer till sin rätt här).

Lagombra på utställningen Sakernas tillstånd 1989-2009 på Kulturhuset; uppfattade det som funktion utan tanke på form, genom återanvändning av befintliga möbler och andra delar. Antar att det är det som är bricolage (Wikipedia: ’a term used in several disciplines, among them the visual arts and literature, to refer to the construction or creation of a work from a diverse range of things which happen to be available, or a work created by such a process’).

En serie intervjuer av David Lynch, med personer han och hans team råkade på under en resa tvärs över USA. De svarar på följande frågor:

  • How would I describe myself?
  • What were my dreams as I child?
  • What is the most important thing to me?
  • How did I meet my [spouse/partner]?
  • Do I have any regrets?
  • What are my plans for the future?
  • What is this town like?
  • When did I first experience death?
  • What am I most proud of?
  • How would I like to be remembered?

Dominospel: Hönsfot (Chicken foot)

Fick för en tid sedan ett set dominobrickor från den holländska ostaffären. Har spelat traditionell domino senaste dagarna – på Wikipedia läser jag att den varianten kallas ’Draw’ – men i dag ville vi prova något nytt.

Roligast var en variant kallad ’Chicken foot’. Hittar inget svenskt namn på den men vi kallade den ’Hönsfot’.

Är man två spelare blandar man brickorna och delar ut sju var. Resten ligger kvar på bordet med baksidan upp.

Först ska en ’dubbelbricka’ läggas, dvs en med samma valör på båda sidorna. Den spelare som har högst sådan börjar. Vi spelade med ett set om 28 brickor, där högsta valören är 6; ett sådant set kallas Double-6 på engelska.

Första omgången bygger man ett kors med brickor som på ena sidan har samma valör som den första dubbelbrickan.

dominokors

Därefter kan man börja bygga hönsfötter. För det krävs en dubbelbricka i samma valör som någon av de yttersta valörerna på benen.

honsfot

När en hönsfot är påbörjad måste motspelaren fortsätta på den. Kan man inte plockar man upp en gång från högen. Kan man inte då heller får man passa.

När en hönsfot är avslutad kan man påbörja en ny på något av de andra benen. Man kan också bygga en ny hönsfot på en klo.

Här är jag lite osäker på reglerna. Vi körde i alla fall på att man kunde bygga vidare rakt på ben eller klor om man saknade dubbelbricka. Man skulle i så fall endast behöva plocka upp när en hönsfot är påbörjad och man inte har en bricka med samma valör som ’ankeln’. Det känns hur som helst som det fungerar.

Vinner gör den som först får slut på sina brickor. Eller om båda har brickor kvar men inte kan lägga (och det inte finns kvar brickor på bordet) så vinner den med lägst antal prickar på kvarvarande brickor.

Vi spelade fler rundor och förde poäng, så att vinnaren får förlorarens antal prickar som poäng, med avdrag för prickar på eventuella egna brickor.

(Bilder från Wikipedia under Creative Commons-licens.)

Uppgift fådd på Facebook; lista de första 15 böckerna jag kom att tänka på inom 15 min, dvs sådana som gjort sådant intryck att de ligger nära till hands i huvudet. Dessa:

  1. Out of Control, Kevin Kelly
  2. Emergence, Steven Johnson
  3. The Death and Life of Great American Cities, Jane Jacobs
  4. The Image of the City, Kevin Lynch
  5. Jonas Wergeland-trilogin, Jan Kjærstad (Förföraren, Erövraren, Upptäckaren)
  6. Kriktor, Tomi Ungerer
  7. Den röda anteckningsboken, Paul Auster
  8. De osynliga städerna, Italo Calvino
  9. Vad kostar ett mästerverk?, Umberto Eco
  10. Brian Enos dagbok
  11. Kafka på stranden, Haruki Murakami
  12. Never let me go, Kashuo Ishiguro
  13. The Structure of Scientific Revolutions, Thomas S. Kuhn
  14. Made to Stick, Chip och Dan Heath
  15. The Elements of Typographic Style, Robert Bringhurst
More Information